.jpg)
Artikulation = motoriska produktionen av språkjud. Artikulatoriska svårigheter innebär svårighet att fysiskt forma språkljuden i munnen. Om man i vissa sammanhang kan uttala språkljudet men inte i andra, då är det inte en artikulatorisk störning utan en fonologisk störning. En fonologisk störning räknas vanligen till den språkliga nivån i RASP-modellen eftersom orsaken inte är motorisk utan kognitiv.
Talapraxi är däremot relaterad till motorisk talproduktion även om orsaken är cerebral.
Artikulatoriska svårigheter finns av olika typer:
Dysarti -Neurologisk orsakad artikulatorisk störning. Nervbanor till ngn del av talorganen/cerebral koppling till nerverna är skadad.
Anatomiska avvikelser- För korta tungband, operativa ingrepp, missbildningar (LKG). "Man klipper idag av tungbandet på folk med för kort tunga. Förr brukade man klippa tungbandet på folk som inte kunde uttala R, eftersom man trodde att det berodde på att tungan var för kort."
Funktionella artikulatoriskasvårigheter - Svårigheter att producera vissa specifika enskilda ljud, t.ex. s, r. Orsaken är okänd men anatomi, miljö, öroninfektioner spelar delvis in.
Talapraxi - Cerebrala svårigheter specifikt med motorplaneringen av språkljud, ej annan munmotorik.
De flesta svårigheter hos barn att uttala språkljud är INTE artikulatoriska!