Myt: En god hälsa är viktigt för ett lyckligt liv?

”En god hälsa” är förmodligen det vanligaste svaret på vad som behövs för att leva ett lyckligt liv. SOM-institutet frågade ett representativt urval av de svenska folket vad de anser vara viktiga faktorer för det personliga välbefinnandet. 48 procent ansåg att en god hälsa var ”Helt avgörande” och 47 procent att det var ”Mycket viktigt” för välbefinnandet. 97 procent instämmer alltså i att det är mycket viktigt eller helt avgörande. En god hälsa ansågs till och med mycket viktigare än ”inre harmoni”, ”goda vänner”, ”en rik fritid” och ”ett kärleksförhållande”. Stämmer då detta antagande? Hur stor påverkan har hälsan på lyckan?

Om vi låter hälsogreppet inkludera psykisk hälsa blir svaret givet. Att ha en god psykisk hälsa är nästan definitionsmässigt detsamma som att vara lycklig. I alla fall om vi utgår från hur man definierat psykisk hälsa och lycka inom forskningen. Mer intressanta blir det om vi definierar hälsa som ”fysisk hälsa” eller som frånvaro av somatiska (kroppsliga) sjukdomar. Är frånvaron av somatiska sjukdomar viktigt för välbefinnandet?

Ett av lyckoforskningens mest överraskande resultat är att somatiska sjukdomar i många fall inte har någon stark påverkan på hur vi mår. I flera studier har till och med ett omvänt förhållande visat sig. I vissa studier har man till och med funnit att de som drabbats av olika typer av fysiska handikapp i genomsnitt är något lyckligare än ”friska ”människor. Detta omvända samband går under benämningen ”the disability paradox”. Men det mest slående resultat är att fysisk hälsa inte verkar ha någon stor betydelse för välbefinnandet.

Låt oss ta ett konkret exempel. Riis m fl (2005) undersökte det känslomässiga välbefinnandet hos människor som drabbats av en kraftig funktionsnedsättning av njurarna, sjukdomen kallas njursvikt. Patienterna som undersöktes gick på bloddialysbehandling flera gånger i veckan. Vid behandlingen kopplas en apparat in för att rena blodet från gifta slaggprodukter. Behandlingen tar ungefär tre timmar varje gång men gör inte fysiskt ont. Patienterna i studien kunde ta emot besök under tiden samt läsa och titta på TV. I övrigt påverkades inte det dagliga livet så mycket av sjukdomen förutom att patienterna behandlades ungefär 3 gånger per vecka och vid sidan av detta måste använda en speciell diet.

Hur var det då med välbefinnandet för blodialyspatienterna? Jo, deras dagliga välbefinnande var lika högt som en kontrollgrupp med friska personer. Trots att sjukdomen innebär frekventa och relativt långvariga sjukhusbesök påverkade detta inte deras välbefinnande negativt.

Vid sidan av att undersöka patienterna och kontrollgruppens dagliga välbefinnande frågade forskarna även de både grupperna hur de trodde att njursvikt påverkade välbefinnandet. Bloddialyspatienterna fick skatta hur högt välbefinnande de trodde att de skulle ha om de inte hade haft sjukdomen. Kontrollgruppen fick skatta hur högt välbefinnande de skulle ha om de föreställde sig att de hade sjukdomen och tvingades genomgå bloddialysbehanding tre gånger per vecka.

Båda gruppernas skattningar skilde sig markant från de faktiska skattningarna. Bloddialyspatientera uppskattade att deras välbefinnande hade varit mycket högre om de aldrig hade haft njursvikt. Den friska kontrollgruppen skattade att deras välbefinnande hade varit mycket lägre om de haft njursvikt. Skillnaderna var relativt stora. Den friska gruppen trodde till och med att det dagliga välbefinnande oftare skulle vara negativt än positivt.

Varför tror vi då att hälsan har större betydelse för välbefinnandet än den ofta verkar ha?

Det finns åtminstone två tänkbara förklaringar.

Den ena förklaringen går ut på att vi bortser från hedonisk anpassning. När vi tänker på hur en sjukdom påverkar vårt välbefinnande glömmer vi bort att vi ofta snabbt anpassar oss till sjukdomen. Bloddialyspatienterna i studien tänkte säkert ofta på sin sjukdom och hur jobbigt det var att behöva gå till sjukhuset när de precis insjuknat. Men med tiden så tänker de mindre och mindre på sjukdomen och allt mer på andra saker i vardagen. Men när friska personer föreställer sig hur det är att ha njursvikt och behandlas med dialys föreställer de sig troligen hur det känns när man precis påbörjat behandlingen istället för hur det känns när man haft sjukdomen en tid och vant sig.

Den andra förklaringen kallas fokuseringsillusionen. När vi tänker på hur det är att ha en viss sjukdom fokuserar vi bara på de områden i livet där sjukdomen påverkar välbefinnandet och glömmer bort alla områden som inte påverkas av sjukdomen. Den friska kontrollgruppen tänkte antagligen på hur jobbigt det skulle vara att besöka sjukhuset flera gånger i veckan hur detta skulle inskränka på de aktiviteter som de vanligtvis brukar ägna sig åt i vardagen. Vad de inte tänkte på var hur mycket av livet som faktiskt ser lika dant ut för dialyspatienterna. Förutom sjukhusvistelserna kan de ägna sig åt samma aktiviteter som folk gör mest.

Forskningen kring hälsa och lycka har enligt min mening intressanta implikationer för politik och samhälle. Om det stämmer att vi ofta anpassar oss snabbt till fysiska handikapp och somatiska sjukdomar borde vi nog prioritera våra resurser till att i högre utsträckning lindra och bota psykiska sjukdomar. Psykisk ohälsa är definitionsmässigt något som innebär olycka och illabefinnande. De vanligaste psykiska sjukdomarna depression och generaliserat ångestsyndrom står antagligen för mer lidande i samhället än alla andra somatiska sjukdomar tillsammans.

Källa: Riis m fl (2005) Ignorance of Hedonic Adaptation to Hemodialysis: A Study Using Ecological Momentary Assessment, Journal of Experimental Psychology.

/Lyckobloggen.se

Upplevelser ger dig en boost

“Köp dig lycklig!” – den moderna människans botemedel mot sorg, eller blott ett sätt att fly undan sina problem? Forskning inom positiv psykologi visar på att det tycks ligga en viss sanning i uttrycket. Men se bara till att investera i upplevelser snarare än saker.

För många människor i västvärlden, vars allra mest basala behov oftast redan är tillgodosedda, finns ett stort utrymme för funderingar kring vad man skall förgylla sina liv med. Till skillnad från länder där mat och tak över huvudet är dagliga bekymmer, kan människor i väst i större utsträckning ägna sin tid åt att förverkliga sig själva, och ständigt söka den högsta lyckan i livet. Framförallt har detta kanske kommit att förknippas med inköp av materiella ting; möbler till hemmet, en ny bil åt familjen och de senaste kläderna åt sig själv. Men frågan är om fler prylar verkligen skänker oss mer lycka, eller om det är något vi i väst har inbillat oss själva?

För att ta reda på hur konsumtion kan påverka hur tillfredsställda vi egentligen känner oss i livet gjorde van Boven och Gilovich en rad olika studier som samlades under det passande namnet “To do or to have? That is the question.” Man ville framförallt ta reda på om det fanns någon skillnad i uppnådd lycka beroende på vilken typ av konsumtion individen ägnar sig åt – materialism, t ex köp av en ny skjorta, visavi upplevelse, t ex en middag på krogen. Vad man funnit tidigare är nämligen att personer som skattar betydelsen av materiella ting högre tycks ha en lägre grad av subjektiv livstillfredsställelse, varför konsumtion av enbart prylar inte tycks göra oss lyckligare i längden.

Färre ångrade köp av upplevelser

van Boven och Gilovich började med att fråga universitetsstuderande kring deras senaste inköp över $100 och hur lyckliga de hade gjort dem. Studien visade att konsumtion av upplevelser var det som genererade mest lycka, gjorde dem lyckligare rent generellt i sina liv, samt att det även uppfattades som en bättre investering av ens pengar än ett materiellt inköp (färre ångrade sig i efterhand).

För att bekräfta att resultatet även gällde befolkningen i allmänhet gjordes en liknande studie på cirka 1200 individer av varierande ålder, kön, ursprung med mera. Även den visade på att upplevelser genererade mer lycka än materiella inköp, trots att personerna skiljde sig åt väsentligt på en rad olika aspekter. Visserligen tycktes unga människor och kvinnor uppleva lycka från upplevelser i större utsträckning än äldre, män och personer på landsbygden, men resultatet pekar ändå rent generellt på att upplevelser gör oss lyckligare än prylar.

Hur är det då på längre sikt? Kan upplevelser i större utsträckning än materiella ting bidra till att vi blir lyckligare över tid? För att testa hypotesen undersökte van Boven och Gilovich även hur individer minns sina tidigare inköp, samt vilka känslor som var förknippade med dem. Enligt resultatet visade det sig att personer som reflekterar över sin tidigare konsumtion känner större lycka inför köp av en upplevelse än någonting materiellt. Det verkar alltså som att vi blir gladare av att minnas en trevlig fikastund med en god vän på stan, än ett köp av en ny teve.

Ett problem med att studera sambandet mellan typ av konsumtion och lycka är dock definitionen av vad som utgör en upplevelse respektive någonting materiellt. Ty köpet av en bil skulle lika gärna kunna vara någonting man gör enbart för ägandets skull, som något man använder sig av för olika typer av upplevelser, t ex en road trip genom Sverige. van Boven och Gilovich menar dock på att det intressanta är i vilket syfte köpet har gjorts – var det med avsikt att bara vara en ägodel, eller fanns tanken om bilsemestern där från början? På så sätt kan även prylar bidra till att vi blir lyckligare, men syftet med köpet måste då ha varit att göra något snarare än att enbart äga något.

Upplevelsen lurar den hedonistiska adaptionen

Vad finns det då för orsaker bakom att upplevelser tycks generera mer lycka än prylar? Framförallt verkar det som att ett ständigt ökande antal materiella ägodelar som vi tillskansar oss ofrånkomligen leder till en hedonistisk adaption. Med andra ord anpassar vi oss till slut till våra omständigheter och behöver därför fler och dyrare saker för att uppnå samma nivå av lycka som tidigare, något som har fått fenomenet att även kallas för det hedonistiska löpbandet. van Boven och Gilovich säger att eftersom prylarna vi köper existerar framför oss i ren fysisk bemärkelse blir det lätt att man anpassar sig och vill ha mer. Upplevelser är emellertid enbart mentala representationer och är därför under ständig förändring – regnade det under hela bilsemestern kommer man kanske efter en tid enbart att minnas de trevliga stunderna.

Upplevelser bidrar även i större utsträckning än materiella ting till ens egen självbild och kan således utgöra en större källa till ett rikare liv. Genom att göra saker som stämmer överrens med ens mål, identitet och intressen blir vi helt enkelt lyckligare – vi förverkligar oss själva. Enligt en undersökning som van Boven och Gilovich gjorde visade det sig att hela 89 % av de tillfrågade ansåg att upplevelser definierade dem bättre som personer än prylar, varför att ägna sig åt olika aktiviteter tycks vara viktigare för oss som människor än att enbart äga saker.

Upplevelser är dessutom av en mer social karaktär än materiella tillgångar, något som Diener och Seligman, två andra forskare inom den positiva psykologin, menar har stor betydelse för hur lyckliga vi känner oss. Inte nog med att upplevelser i sig oftast innefattar sociala aktiviteter, de skapar dessutom fler sociala situationer med andra då vi delar med oss av det vi har upplevt. Intressant nog fann van Boven och Gilovich dessutom att en konversation mellan individer kring upplevelser gör att de uppfattar varandra på ett mer positivt sätt än om de enbart hade pratat om sina senaste inköp. Det visade sig till och med att en konversation kring upplevelser innebär en större sannolikhet för två personer att bli vänner med varandra.

/psykologfabriken

Jogga bort depressionen?

Jogga bort din depression. Eller promenera upp ditt vardagshumör. Så enkelt, billigt och lättillgängligt. Varför är det då så svårt?

Jag hatar att jogga. Blir akut uttråkad efter bara ett par minuter. Det här problemet delar jag med minst 60 procent av världens vuxna befolkning enligt WHO. Det är vi som rör oss mindre än en halvtimme per dag. Vi är ett folkhälsoproblem.
Och förutom alla fysiska åkommor vi riskerar så missar vi dessutom motionens antidepressiva effekt.

– Studier visar att effekten av motion kan jämföras med SSRI (den vanligaste läkemedelsgruppen som skrivs ut mot depression, red:s anm.) i vissa fall, säger Jill Taube, ansvarig psykiatriker för fysisk aktivitet på recept i Stockholms läns landsting.

– Effekten av motion verkar hålla i sig längre och det finns visst vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet förebygger återfall i depression bättre än SSRI. Men det kanske viktigaste tror jag är avsaknad av negativa biverkningar och tillskott av positiva effekter vid fysisk aktivitet.
Hon har alldeles rätt, Jill Taube. Jag borde verkligen motionera mer. Men stället sätter jag på en bra låt och sitter stilla och jobbar en stund till.

– I vårt samhälle idag så delar de flesta en värdering att det är bra att röra på sig. Om man nu tycker det, så rör man sig ju. Och rör du dig så har du ju också gjort det som vi är överens om att man ska göra. Gjort rätt. Vi mår bra av att göra rätt. Vi mår ju så bra av att göra rätt att vi ibland gör tokiga saker för att göra rätt.
Nu är det Niklas Törneke, psykiatriker och leg KBT-psykoterapeut som pratar. Han låter övertygande och jag håller med. Det är rätt att röra på sig. Och visst vill jag göra rätt. Men det är också rätt att umgås med sina barn (=jag är en bra förälder), hänga med sin partner (= jag är en bra flickvän) och träffa sin kompisar (=jag är en bra vän).

– Att det är så svårt att komma iväg kan hänga ihop med att motion rent faktiskt innehåller aversiva (obehagliga på psykologspråk, red:s anm.) komponenter, säger Niklas Törneke. Det känns inte bara skönt. Men det är kortvariga aversiva konsekvenser. Om du fastnar där kan du arbeta med att acceptera och betrakta dessa hinder samtidigt som du formulerar långsiktigt eftersträvansvärda följder. ”Jag gör det för det och det.” Ett annat sätt kan vara att förändra innebörden i kortvarigt aversiva följder. Som vid bantning: ”Suget efter mat är det första tecknet på att jag faktiskt håller på att gå ner i vikt”.
Det låter som bra idéer.
Jag prövar.

– Jag tränar för att bli gladare, piggare, en roligare förälder, friskare partner och smartare kompis, säger jag till mig själv. Att det är tråkigt är första tecknet på att jag håller på att bli mer vältränad.
Det låter ju onekligen bra. Och ganska duktigt. Linda joggar inte för att vara duktig. Hon gör det för att det känns skönt.

I Östergötland jobbar 80 procent av vårdcentralerna med att skriva ut recept på fysisk aktivitet. 2005 skrev de ut 317 mot psykisk ohälsa. Otaliga vetenskapliga studier har det senaste decenniet etablerat ett samband mellan motion och minskade depressiva symtom. Det är billigare än både terapi och piller, men lika effektivt mot lätta till måttliga depressioner. Men användningen av motion som bot mot depression går trögt. Östergötland är ett undantag snarare än regel. 2008 skrevs drygt 80 recept på fysisk aktivitet ut mot depression inom psykiatrin i Stockholms läns landsting, hur många som skrevs ut i primärvården vet ingen. Jill Taube poängterar att statistiken inte är tillförlitlig, men det ger ändå en fingervisning om den ringa omfattningen. Jag ser framför mig en läkarkår som inte är så sugna på att ha pluggat i sex år, jobbat i ännu fler för att bli specialist och sedan sitta framför en patient med depressiva symtom och säga ”Du skulle nog må bäst av en joggingrunda”.

– Fördomen stämmer delvis, säger Jill Taube. Det finns ett visst motstånd som jag tror minskar med ökad kunskap. De flesta är överens om att effekten av fysisk aktivitet är av godo, men man kan också tycka att det inte är sjukvårdens uppgift att ordna med detta. Själv tyckte jag att relationen mellan mig som expert och patienten blev frustrerande ibland. Det finns utrymme för mer eget ansvar för den egna hälsan. Grundsynen för mig är att vi kan lägga till fler bra saker som gör att man mår bättre, inte bara ta bort dåliga. Vi kan göra väldigt mycket för att påverka vårt psykiska mående genom kroppen.
Hon får medhåll av Niklas Törneke.

– Aktivera dig mot sådana mål som du tycker är väsentliga. Att man rör sig har en positiv effekt i sig. Det får igång olika processer i hjärnan och ger en biologisk verkan men det är egentligen svårt att sära på. Vi är ju inte biologiska å ena sidan och psykologiska å andra sidan. Vi är ju en och samma.

Okej. Ett väsentligt mål alltså. Kropp och själ tillsammans. Om deprimerade personer lyckas höja sitt välmående med bara en halvtimmes konditionsträning om dagen så kan jag också. Jag känner motivationen rinna till. Och nu gick jag faktiskt. En rask långpromenad genom stan mellan ett jobb och ett annat. Sedan de sex trapporna upp till lägenheten.
Puh.
Det känns redan bättre.

/psykologfabriken

Låt dina känslor styras av musik

Arg, glad, ledsen, intresserad eller entusiastisk. Med modern inlärningspsykologi kan du ge varje känsla sitt eget soundtrack och skapa din egen fjärrkontroll till känslorna.

Människan har alltid blivit känslomässigt påverkad av musik. Och vad vi känner påverkar hur vi tänker – och vad vi tänker påverkar hur vi känner. De flesta har någon låt som väcker starka känslor. Powerballaden som spelades under ”första tryckaren” kommer alltid att väcka samma känslor som den gjorde första gången. Många år senare spelas låten igen och minnen från det förgångna, om olycklig tonårskärlek och sprittande sommarglädje blir tillgängliga igen under ett ögonblick.

En låt kopplad till ett obehagligt ögonblick kanske orsakar helt andra reaktioner utan att vi riktigt förstår det: knutna nävar, röda kinder och ökad puls.

Utan känslor skulle männi skan inte fungera. Vi skulle sakna drivkrafter och kreativitet, och relationerna skulle bli tomma på innehåll. Under hjärnans evolutionära utveckling kom känslorna före förnuftet. I psykologin finns flera begrepp för känslor. Affekter kallas de omedelbara kroppsliga reaktioner som inte involverar tänkandet. Det vi i vardagligt tal kallar för känsla översätts bäst med uttrycket emotion. Emotionen uppstår först när affekten blandas med information från ditt tidigare känslo­register.

Känslor kan hjälpa oss i rätt riktning eller ställa till problem för oss. När vi vet vad vi känner och varför har vi lättare att hantera vårt liv. Vi blir mer toleranta mot våra egna upplevelser och får möjlighet att begripa våra egna till synes irrationella känsloutbrott. Det är okej att ibland reagera känslomässigt, men det kan också vara bra att lära sig navigera i känslostormarna.

Känslorna har stor makt i våra liv, oavsett om vi ser dem eller inte. Det går inte att hindra känslor från att uppstå, men det kan gå att påverka dem indirekt. Psykologen Gabriella Svanberg tycker att det är viktigt att förhålla sig till känslorna i stället för att motarbeta dem. Känslorna, även jobbiga sådana, kan hjälpa oss att utvecklas.

– Säger känslan en sak och förnuftet en annan, så brukar jag tipsa om att låta det få ta lite tid. Inte köra över någon sida – utan låta beslutet få mogna, och sedan jobba på att göra ett medvetet val. Livet skulle bli för trist om man var för förnuftig, och för galet om man alltid gick på känslan. För mig som psykolog är det viktigt att bli medveten om mina tankar och känslor för att sedan dubbelkolla om det är en befogad rädsla jag känner – eller om det är något jag själv kokat ihop.

Genom att tolka det som händer inuti och omkring oss hjälper känslorna oss att handla rätt i olika situationer. Känslan sätter oss i rörelse. Med känslokontroll menas inte att försöka binda och förhindra vissa oönskade känslor.

– Det kallas att arbeta med att vara medvetet närvarande i sitt känsloliv och det handlar om att uppmärksamma sina känslor men inte nödvändigtvis låta sig styras av dem, säger Gabriella Svanberg.

Ett sätt är att använda en musikspelare för att lära sig reglera, hantera och leva med alla sorters känslor. När man lyssnar på en låt som väcker starka känslor sätter kroppen i gång flera processer. Musklerna spänns eller slappnar av, pulsen ökar eller saktar ned och hormoner utsöndras. Den världskände neurologen Antonio Damasio har exempelvis upptäckt att vissa musikstycken, instrument och sångröster kan väcka känsloreaktioner som går att se och mäta på huden.

Syftet med känsloreglering är att skapa fler handlingsalternativ; möjligheten att hindra impulsen att skälla ut någon på gatan, förmågan att gå till jobbet trots att hjärtat är i bitar eller bara kraft att stå ut med den sorg och ledsamhet som uppstår när man hör en en låt som brukade vara ”Vår låt”.

– Musik är ett fantastiskt redskap för att reglera känslor, säger Gabriella Svanberg. Sätter du på musik som får dig att tänka på härliga saker så får hjärnan budskapet ”Det är lugnt här!” vilket gör att hjärnan drar ned på stresshormonerna. Jag använder själv mp3-spelaren för att komma i rätt stämning.

Så vad är det som händer när musik kopplas till starka känslor? Inlärningspsykologin har svaret. Om man exempelvis alltid lyssnar på Joy Division vid festliga tillfällen kommer man efter ett tag märka att man blir festsugen bara av att höra sångare Ian Curtis röst. Precis som när Pavlov upptäckte att hans hundar började dregla redan när han ringde i klockan som signalerade att maten var på ingång. Det som har hänt är att man har kopplat förstärkande upplevelser – mat, berusning och roliga samtal – till tidigare neutrala låtar. När musiken betingats är det inte bara mat, vin och sällskap som utlöser feststämning, det räcker med att sätta på en viss låt. Musik som ackompanjerat riktigt starka upplevelser, som till exempel första kyssten i en stark kärleksrelation, kan alltså betingas för alltid. Även om kyssen och låten bara sammanföll i några sekunder.

Läs guiden till att använda musikspelaren som fjärrkontroll för känslorna.